Haruki Murakami, Sputnik Älskling

Sputnik Älskling av Haruki Murakami
Jag vill definitivt läsa mer av Haruki Murakami. Ständigt obesvarad, ouppnåelig kärlek! Generationsskillnader och mystik.

Citat när Sumire frågar varför hennes romaner inte blir mer än texter:
- Kring kinesiska städer förr i tiden fanns höga ringmurar, och i murarna fanns flera stora, praktfulla porta, sa jag efter att ha funderat ett tag.
- Man tänkte att portarna hade en viktig betydelse. Det var inte bara portar för folk att gå in och ut igenom, utan man trodde att stadens själ hade sin boning i dem. Eller att den borde ha sin boning där. På samma vis ungefär som folk i Europa på medeltiden såg stadens hjärta i kyrkan och torget. Därför finns fortfarande flera fantasktiska portar kvar i Kina. Vet du hur kineserna förr i tiden gjorde för att bygga stadsportarna?
- Ingen aning, sa Sumire.
- Folk drog med sig vagnar till gamla slagfält, och där samlade de ihop så många utspridda eller begravna vita benknotor de kunde. Kina är ett land med en lång historia, så det är ingen brist på gamla slagfält. Sedan byggde de enorma portar med benen inmurade vid infarten till staden. De hoppades nämligen att de döda soldaterna som blev ihågkomna på det viset skulle skydda deras stad. Men inte nog med det, förstår du. När porten var färdig förde de dit en massa hundar, som de sedan skar halsen av med en dolk. Sedan bestänkte de porten med det ännu varma blodet. Först genom blandningen av de förtorkade benen och det färska blodet fick de gamla själarna magisk kraft.
Sumire var tyst och väntade på fortsättningen.
- Att skriva romaner är något liknande. Hur många ben man än samlar ihop och hur praktfull port man än bygger blir det inte någon levande roman av det. En berättelse är på sätt och vis något som inte är av denna värld. En riktig berättelse kräver ett magiskt dop för att sammanlänka den här sidan med den andra sidan.
- Betyder det att jag alltså också mpste leta upp en hund någonstans?
Jag nickade.
- Och att jag måste spilla varmt blod?
- Kanske.
Sumire bet sig i läppen och funderade ett tag. Sedan slängde hon ytterligare några småstenar i dammen.
- Jag vill helst slippa döda några djur.