Redan då var räven jägare av Herta Müller
Boken handlar om Rumänien vid tiden för Ceausescus fall.
Herta Müllers språk är, precis som i hjärtdjur, helt fantastiskt!
Citat:
De många aningslösa syskonen, Grigores barn, känner portvaktsfrun igen även tio år senare. Då har många ton rost och maskintråd forslats ut genom grindarna. Då har många ton rost och maskintråd vävts på nytt och staplats upp på samma ställe, långt innan gräset har funnit sol för att kunna växa. Då arbetar också dessa barn här i fabriken. Har aldrig någon önskan efter det. De kommer hit för att de inte känner till något annat. De stöter från nästippen ned till skospetsarna aldrig på någon väg bort, eftersom det inte finns någon som är öppen. Bara denna rännsten hittar de av fattigdom, hopplöshet och leda, från mor till barn och barnbarn. De hamnar i samma oväntade tvång: i början är de arga, högljudda. Sedan blir de veka och stumma, arbetar inåtvända. Maskinoljan luktar fortfarande stickande, deras händer har sedan länge svarta ränder. De gifter sig, stöter mellan dag- och nattskift sin skrumpnade kärlek in i varandras mage. Och får barn. De ligger med rostfläcken i blöjorna. De växer, tar på sig små och senare stora skjortor, klänningar, strumpor. De kommer att stå där vid portvaktshuset med det förtorkade och söndersmulade rostbladet. Och vänta. Och inte veta att de senare aldrig kommer att stöta på någon väg bort, att de aldrig mer kommer att få några andra tankar. Även Grigores mor arbetade i fabriken. Även portvaktsfruns mor.
