Snön var smutsig av Georges Simenon.
Boken handlar om Frank Friedmaier som bor i en okänd stad i ett okänt land som är under ockupation. Hans far är okänd och hans mor driver bordell. Han rör sig i ett morallöst tillstånd mellan bordellen och diverse barer i en lyx som är få förunnad. Mord, sprit, stöld och koppleri, inget är främmande för Frank. Hans vidlyftiga leverne får dock maktens ögon att reagera...
Citat:
Besynnerligt ändå! Under största delen av sitt liv - ack, den ojämförligt största! - har han hatat ödet med ett nästan personligt hat, till den grad att han sökt efter det bakom varje knut för att trotsa det, för att råka i handgemäng med det.
Och så, plötsligt, när han har slutat tänka på det ger ödet honom en present.
Det kan inte uttryckas på något annat sätt. Naturligtvis kan man tänka sig att den gamle herrn, trots sitt kalla fiskblod, för ett ögonblick gripits av ett slags svaghet, en viss medkänsla. Han kan också ha begått ett tekniskt missgrepp, men det är föga troligt, för hittills har han aldrig tagit fel. Troligare är att felet begåtts i en annan sektor, den mycket höga instans dit Holst hade vänt sig och där någon som ingenting vet om hela ärendet har klottrat en krumelur på papperet som betyder ja.
Holst är där nere! Holst är på den lilla expeditionen, intill kaminen, och bredvid honom, lite bakom, står Sissy.
De är där bägge två!
[...]
Detta är hans bröllop. Och det är hans smekmånad, hela hans liv som han måste leva på några få minuter, komprimerat, inför den gamle herrn som plockar med sina papperslappar.
De kommer inte att få något fönster att öppna, och ingen tvätt att hänga upp till tork, och ingen vagga.
Om de hade fått allt detta, så hade det kanske inte blivit någonting alls, ingenting annat än en Frank i revolt mot ödet. Det spelar ingen roll hur länge en sak varar. Det enda som betyder något är att den alls existerar.
