Låta sig hända av Lotta Lundberg
Boken handlar om mötet mellan Ylva och Marit. Ylva, 18, skriver en uppsats om Berlinmuren som berör hennes tyskalärare Marit djupt. Den väcker minnen från Marits tunga barndom i krigets Tyskland. När Ylva råkar illa ut på en fest med sina klasskompisar är Marit där och stöttar och hjälper. Marit går över gränsen i sitt stöd...
Citat:
Den natten drömmer Ylva att Marit förvandlas till en ko.
De är på väg in i tunnelbanevagnen och ska vidare till Cahrlottenburg, där hotellet ligger, men det går inte att få in Marit genom dörren.
Folk skriker och hötter med nävarna och Marit bara fortsätter att blänga samtidigt som hon idisslar och svänger med svansen.
Ylva får mer och mer panik. Hon måste få in Marit i vagnen och hon måste skynda sig. Hon står på perrongen och gråter och bönar. Marit förblir orörlig. Och tung. Och alldeles för stor för att kunna komma in i tåget.
Ingen kommer Ylva till undsättning. Istället lurar det sjörövare vid utgången och Ylva vet att om de inte kommer med nästa tåg till Charlottenburg så blir Marit våldtagen. En sargad ko har ingen plats på jorden, det vet Ylva också. En ko, som man förgripit sig på måste flyga till himlen.
Himlen är redan full av stinna, vaggande kossor, som tittar ner på perrongen genom ett galler. De spräckliga varma djurkropparna ångar och blänker. Sakta, sakta förvandlas de brunrandiga hudarna till fångdräkter.
Himlen är ett fängelse. Fyllt av våldtagna kor, drömmer Ylva och vaknar inte av sin dröm.
