Sirenerna på Titan av Kurt Vonnegut
Kurt Vonnegut är en av mina favoritförfattare som skriver en typ av Sci-Fi böcker som är svåra att matcha. Sirenerna på Titan utspelar sig i olika delar av solsystemet (Merkurius, Jorden, Mars och Titan som är en av Saturnus månar). Människan har under en lägre tid utforskat större och större cirklar men rymd-eran har i boken nått till den gräns där man förstår att det viktiga egentligen ligger inom oss. Detta tillsammans med det faktum att senaste rymdfararen fastnade i ett KRONOSYNKLASTISKT INFUNDIBULA (vilket gör att en person inte bara existerar i en tid eller en plats utan lite överallt samtidigt) ledde till att utforskningen av rymden avslutades. Detta utnyttjas av Winston Niles Rumfoord till att försöka skapa en ren religion utan intervenistiska gudar.En religion där alla enbart är offer för tillfälligheter.
Citat:
Ibland tycker jag att det är ett stort misstag att ha materia som kan tänka och känna. Den klagar så. Men i det sammanhanget skulle kanske stenbumlingar och berg och månar kunna anklagas för att vara lite för flegmatiska.
Winston Niles Rumfoord
Citat:
Hans skepp fick sin energi genom ett fenomen som är känt som UVAB eller Universella viljan att bli. UVAB är det som skapar universum ur intigheten - som gör att intigheten kräver att få bli någontinghet.
Många jordingar är glada för att jorden inte har UVAB.
Som det heter i den populära ramsan:
Willy hitta' lite grann av Universa viljan att bli.
Sitt bubbelgum la han det i.
Mixtra med kosmos är sällan bra.
Willy är sex nya Vintergator i da'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar