Pierre Szalowski, Fiskar ändrar riktning i kallt vatten

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski
Boken handlar om en elvaårig pojke i Quebec som står inför det faktum att Hans föräldrar tänker separera. Han vänder sig till himlen efter hjälp och får oväntat svar i form av århundradets värsta isstorm. Den ändrar inte bara på pojkens liv utan en hel hoper människors öden följer med när pojken blir bönhörd.
En banal men söt liten bok!

Citat:
Jag lade mig på rygg och tittade upp i taket. Det var vitt precis som förut, men det vita såg annorlunda ut. Jag förstod inte, allt var som vanligt. Samtidigt var ingenting som vanligt längre. Sedan kom det plötsligt. Mina ögon fylldes av tårar som sprutade över hela ansiktet. Jag satte händerna för kinderna, men tårarna trängde igenom. Jag kunde inte stoppa dem. Jag hade aldrig gråtit så mycket. I vanliga fall är det när jag gör mig illa, eller när någon kompis slår mig, som jag gråter. Nu kom det inifrån. Det gör mycket ondare. Det visste jag inte.
Det var inte möjligt att det här hände mig! Inte mig. Hur kunde de separera? Dela på mig?  Det var omöjligt! Föräldrar separerar aldrig, bara andras föräldrar.
- Jag vill inte! Jag vill inte! Jag vill inte!
Jag grät ännu mer, ända tills det inte fanns någon gråt kvar. Jag visste inte att den också kunde ta slut. De hade inte ens frågat vad jag tyckte. Trots att det gällde mig och mitt liv!  Det måste vara mig de inte tyckte om längre ifall de gjorde så här, eftersom de sade att de fortfarande tyckte om varandra, fast inte på samma sätt.
- Hjälp mig!  Hjälp mig!  Hjälp mig!
Ingen svarade. Jag var verkligen helt ensam. Jag ställde mig vid fönstret. Det regnade. Jag såg på himlen. Den var grå och svart. Jag vände inte bort blicken från den. Jag var så liten och den var så stor.
Jag bad att den skulle hjälpa mig.

[...]

Pappa måste vara jättetrött, för han snarkade verkligen högt. Jag reste mig långsamt. Jag ville inte titta på honom genast. Jag var rädd att han skulle vara ensam. Jag tog ett djupt andetag och vände blicken åt hans håll. Jag önskade genast att jag hade haft min videokamera. Mamma och pappa låg så nära varandra att de blev ett. De frös.
Jag lade inte på mer ved på brasan.