Vi kom över havet av Julie Otsuka
Boken skildrar fenomenet postorderbrudar som kom till Kalifornien under början av 1900-talet. Från den krävande båtresan till att de under andra världskriget pekas ut som förrädare.
Citat från när kvinnorna fortfarande var på väg ut mot sitt väntande äventyr:
På båten samlades vi i varandras kojer sent på kvällarna och satt uppe i flera timmar i ändlösa samtal om den okända kontinenten som väntade oss. Det berättades att folk där inte åt annat än kött och att deras kroppar var täckta av hår (de flesta av oss var buddhister och åt inte kött och hade bara hår på de rätta ställena). Träden var jättelika. Slätterna var vidsträckta. Kvinnorna var höljudda och långa - ett helt huvud längre än de längsta av våra män, hade vi fått höra. Språket var tio gånger svårare än vårt egen och sedvänjorna var ofattbart märkliga. Böcker lästes bakifrån och fram och man använde tvål i badet. Man snöt sig i smutsiga tygstycken som stoppades tillbaka ner i fickorna bara för att sedan tas fram och användas om och om igen. Motsatsen till vitt var inte rött utan svart. Vad skulle det bli av oss i ett så främmande land? undrade vi.
Senare, efter attacken mot Pearl Harbour, förflyttas alla med japanskt påbrå till andra delar av landet med tvång. Några hoppades på att de skulle få stanna in i det sista och bad om mirakel:
Trädens löv fortsatte att vändas i vinden. Floderna flöt vidare. Insekter surrade i gräset som vanligt. Kråkor kraxade. Himlen rasade inte ner. Ingen president ändrade sig. Mitsukos älskade svarta höna skrockade en gång och lade ett varmt brunt ägg. Ett grönt plommon föll i förtid från ett träd. Våra hundar sprang efter oss med bollar i munnarna, ivriga att få ett sista kast, och för en gångs skull var vi tvungna att visa bort dem. Spring hem. Grannar kikade ut på oss genom sina fönster. Bilar tutade. Främlingar stirrade. En pojke på cykel vinkade. En skräckslagen katt dök in under en säng i ett av våra hus då plundrare började bryta sig in genom ytterdörren. Gardiner revs sönder. Glas krossades. Bröllopsskålar slängdes i golvet. Och vi visste att det bara var en tidsfråga innan alla spår av oss skulle vara borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar